Inte igen!

Liam har fått en spricka i sporren, nu när vi var uti skogen innan mörkret föll. Det var lite blodigt runt om bara. Han verkar inte särskilt brydd och har inte allt för ont vad det verkar. Han haltar inte och slickar inte heller.. Imorgon blir det att kontakta vet, och förmodligen så kommer klokapslen tas bort.

Börjar bli less på detta nu. Inom loppet av 2 månader så har alla hundarna fått åka in till vet.

Först Emil, som hade en tumör på vänstra baklåret som togs bort. Blev några vänder in med honom, då han bl.a krängt av sig tratten och bitit upp stygn. Visade sig vara en Mastocytomtumör av grad 2, men vet. hade fått med hela skiten och det hade inte spridit sig som väl var. Han har inga men efter detta. Han är precis lika pigg, galen och underbar som bara Emil kan vara Det är jag så otroligt glad för!

Sen Quiros, som lyckades få en rejäl törn på ena ytterklon så den satt löst i själva fästet. Hela klon fick tas bort. En vecka senare så upptäcker vi nån form av såriga utslag runt omkring sporren. Det visade sig vara en riktig envis och svårbehandlad Streptokocker (som hade trivts alldeles ypperligt under bandaget). Sen blev det några vänder in ytterligare pga att medicinen inte bet osv… Klon har läkt jätte fint och Streptokockerna är på väg bort helt och hållet, så där går det åt rätt håll i alla fall.

Och så nu detta…
 
Djurägandets baksida…