Idag blev det en sparktur till Igeltjärnsberget med mina aussiegrabbar. Fint väder och bra sparkföre, kan inte bli så mycket bättre! 

Halvvägs upp på berget mötte vi plötsligt en flock renar som höll på att drivas nerför berget. I såna lägen är jag så glad att jag har en bra inkallning på grabbarna! Tyvärr hade jag fel objektiv på kameran, så det blev inte så bra bilder på renarna.

Sen blev det en stund på berget att hämta andan och njuta av den fina utsikten med en kopp varm choklad, innan vi begav oss hemåt igen. En alldeles underbart härlig dag med andra ord!

Kylan har ett rejält grepp om vädret sen Julafton ungefär. I skrivande stund är det -25,6 grader. Burr! Men det hindrar inte oss från att vistas ute mycket! Jag älskar denna kalla torra luft och det snöklädda vinterlandskapet är så otroligt vackert! Härligt med snön som kom lagom till Julafton tycker både jag och hundarna!

Idag är en tung dag... Idag skulle min finaste Liam fyllt 10 år. Sorgen och saknaden jag känner, har sitt järngrepp om mig fortfarande. Tårarna har inte på långa vägar sinat, fast det snart har gått ett år... Jag saknar dig så oändligt mycket min vackraste, älskade långnäsa <3 <3 <3 Puss på den långa näsan, var du än är gubben...

Idag så hade jag gjort ett spår till Qirre, efter den "ofrivilliga" vilan dom senaste veckorna. Det blev ett ca 700 meter långt spår med 2 apporter+slut. Jag gjorde lite svårigheter så som spetsvinklar, återgång och "nystan". Liggtiden blev ungefär 1,5 timme.

Så var det då dags att spåra. Jag höll på att sela på Qirre på den lilla grusvägen, en bit från spårstarten, när det helt plötsligt väller ut en massa hästar och ryttare ut på vägen ett 50 tal meter ovanför oss. Det var nog 10-12 st hästekipage som började rida nerför vägen, rakt mot oss. Dom kom närmare och närmare och då såg jag, att dom faktiskt red en bit in i skogen fast längs med vägen, rakt mot vårat spår. Qirre han stannade upp och jag lät han titta en kort stund, så han fick notera vad det var som kom mot oss. Sen sa jag: Sök spåret! Och då letade han och fick snabbt upp spåret och vi var iväg. Han stannade till för nån sekund för att kolla av igen, då var dom bara 10 talet meter snett bakom från oss. Sök spåret sa jag lite tyst, och snabbt sög han upp spåret igen och började spåra så fokuserat och målmedvetet, utan att störas av att hästekipagen som var så nära. Han gick helt fantastiskt och jag log lite stolt för mig själv och hoppades att ryttarna såg vilken duktig hund jag har som spårar så fint och fokuserat! Sån himla bra störning det var! Och han spårade så sjukt bra! Inte varje dag vi får den sortens störning när vi spårar och det känns så skönt och tryggt för mig att veta att han kan koppla bort det och jobba på så himla bra! Resten av spåret gick alldeles suveränt! Han har ett sånt härligt självförtroende i spåret nu, så det går som på räls! 

Det har varit ganska lugnt på hundaktivitetsfronten ett tag nu. Här om veckan var det ju världens värmebölja i nästan 2 veckor, med över 30 grader i skuggan. Så jag har helt enkelt inte orkat träna så mycket när det varit så varmt. Det har mest blivit bad för hundarnas del. Och...

För drygt en vecka sen började Quiros att harkla sig väldigt mycket och senare på dagen även harkla upp slem. Det var inte lite slem heller... Hela kvällen och natten harklade han och på morgonen när jag vakna så var alla golven i hela lägenheten prydd av en massa slemhögar. Stackarn! Senare så började han även att hosta, nysa och fnysa en massa. Halsen har varit lite irriterad och svullen på han också. Så han har haft en jobbig vecka min lilla Qirre. 

Vet inte om det "bara" är en förkylning eller om det kan vara kennelhosta? Vi har inte träffat några andra hundar sen vi var iväg och kolla på en utställning, för nästan en månad sen. Så jag kan inte förstå hur han har fått detta elände?! Varken Emil eller min mammas hund Django har blivit/varit sjuka och ingen av mina bekantas hundar heller. Jättekonstigt! 

Det är så jäkla tråkigt att vi inte kan umgås och träna med andra hundar på ett par veckor nu, p.g.a smittorisken.

Men nu är han äntligen på bättringsvägen i alla fall! Han har inte hostat på hela dagen idag! Så jag hoppas att det är ett gott tecken!

Sen dess har det inte gått, alls. Qirre har varit i en annan värld och frestelsen har blivit vår akilleshäl dom fyra senaste tävlingarna. Han har varit helt i det blå och inte varit särskilt intresserad av att ta notis om mig. Det har varit ganska frustrerande faktiskt. Utanför banan har vi haft hyfsat fokus ändå, men så fort vi klivit in på själva banan har han varit väldigt ofokuserad och luktig. 

Så nu har vi tagit tävlingspaus, för att försöka hitta tillbaka till den där härliga, bra känslan - som tycks försvunnit på tävling. Förhoppningsvis är vi tillbaka snart igen!

Med tanke på våran träningsbakgrund - då jag har social fobi, så har det inte blivit så mycket ströningsträning med andra hundekipage och miljöer bl.a. - så måste jag säga att han är så himlans duktig och överträffar mina förväntningar med råge! Tänk hur ännu bättre det skulle kunna gå, "bara" vi tränar mer på störningar!? Min fina, duktiga, underbara lilla Qirre! 

Sen var det åter en väntan på resultaten. Jag kände på mig att våran runda skulle förmodligen räcka till ett kvalificerande resultat (minst 70 poäng). Och det gjorde det!

Vi fick 85 poäng och en 18:e placering av 42 startande! 

Domarens kommentar på protokollet:
Snyggt läggande! Mkt fin kontakt! Bra samarbete! 

Inte så pjåkigt ändå! Men är lite sur på mig själv är jag allt! Hade jag inte varit så otydlig på sitt-stået och därmed inte fått -10 poäng, så hade vi fått 95 poäng och en 3:e placering! Men, men! Nya tag imorgon!